Jag & CO smaskar i oss mat från Ica's salladsbar med sol, glädje och värme i väntan på Hoffmaestro. Under strötiden förflyttar vi oss till Hamnmagasinet där kompisen spelar gitarr och sjunger sina egna låtar. Jag ler under hela uppträdandet och tänker på hur stolt jag är över henne. Då hon kliver av scenen är jag den första som kramar henne och berättar om hur gudomligt bra den sista låten var som jag ännu inte hade hört.  

Hoffmaestro börjar närma sig och jag står på plats med kompisar jag nyss träffat samt kompisar jag känt i år. Småsnacket håller på tills en person kliver upp på scenen och adrenalinet sätts igång. Han som står på scenen välkomnar upp Hoffmaestro och stämningen blir på topp, folk jublar och applåderar. Flera låtar spelas och vissa sjunger man med till, andra hoppar man till. Under hoppandet blir jag lätt irriterad på tjejen framför mig som har en fyrkantig hård väska. Men tillslut lyckas jag förflytta mig så jag slipper den.

Då allting var slut samlas jag och några kompisar där vinden fläktar skönt och ropar åt varandra om våra upplevelser, trots att vi står nära varandra. Egentligen behöver vi inte prata så högt men för tillfället är hörseln något försämrad. Efter en stund bestämmer de sig för att åka till Ica Bergehem men jag är nöjd så kör istället hem på moppen.

Det är väldigt filosofiskt att vara en av få på vägarna. Jag ser att det blinkar till i vägskyltarna och kollar till framljusen för att se om dem slutar funka, konstigt, allting ser ut som det ska. Jag fortsätter filosofera och det blinkar till igen men tänker inte mer på det. När jag är hemma stänger jag av moppen lite tidigare än vanligt och rullar den sista biten för att inte störa alla sovande. Sedan parkerar jag moppen och kliver in genom dörren. Alla är vakna och jag hälsar med en liknande målbrottsröst. Jag skrattar åt mig själv och undrar hur jag kommer låta imorgon efter allt skrikande. 

Jag sitter och pratar en stund med familjen sedan ser jag att det blixtrar till. Mamma berättar att det började åska en stund innan jag kom hem, det förklara varför det blinkade till i vägskyltarna. Efter det startar jag en film och lägger mig i sängen. Jag stänger av filmen nästan på en gång för jag väljer att lyssna på regnet istället. Jag ler åt smattret och det oregelbundna mullrandet, mer minns jag inte.