Jag läser boken En tid för mirakel och i mitten av allt får jag för mig att anteckna lite tankar och svammel om denna dag. Så jag senare kan blogga om det ifall jag vill. Annars är det kul att bara skriva av sig och läsa längre fram på året.

När jag ser matvagnarna tror jag varenda gång att maten ska komma snart. Men snart är alltid mycket längre än vad jag tror. Då jag får maten mumsar jag i mig den och tycker speciellt om den grekiska salladen. Ser fram emot att äta fler av dessa. Sedan sätter jag på musik och ler åt första låten som spelas; Bones med Lewis Watson satt som pricken över i:et i en flygplansstol mot Kreta. Jag får ett sug av att sjunga, men avstår ändå. Självklart har jag förberett en spellista som är gjord för just denna resa och det känns helt perfekt.

Mina ögon dras till en av skärmarna som hänger från taket. Det är svårt att föreställa sig att på utsidan av detta flyg är det -56 grader medan det är ungefär +20 grader här inne. Nackdelen med detta flyg är den torra lufte. Jag måste påminna mig själv att blinka extra för att förhindra känslan av att mina ögon muteras till russin...

Vi anlände klockan halv 6 utan att ens vara trötta, men vi lade oss självklart ändå. Fåglar kvittrar utanför fönstret och ljudet gör mig varm inombords. Mamma skrattar åt en galande tupp, som lät som att han var i målbrottet vilket gjorde att matta jag också började skratta. Det hjälpte definitivt inte till med att försöka sova.

På morgonsidan stiger jag upp utan problem trots att jag sovit cirka tre timmar. Miljön är helt annorlunda då solen är framme. Blommor och växter täcker många delar av hotellet. Polen är cirka 5x10m och runt om kring är det få, men lagomt med solstolar. Det känns som att man är i en liten by på landet, vilket är positivt för mig. Vi får färskpressad juice till frukost och ett varmt välkomnande av personalen. Den här resan kommer bli bra…